Pucken går mot kortsidan. Två hockeyspelare gör allt de kan för att hinna först. Pucken går över den förlängda mållinjen och domaren tar visselpipan mot munnen och blåser. ”Icing” hörs det från speakerbåset. Det är inte mycket men tillräckligt för att folk ska veta vem det är som sitter där. Det är samma röst som så många gånger förr. Bänkgrannar böjer sig till varandra och säger: ”Hon är här igen, skönt”. Rösten har blivit – likt borgen – lite av AIK Hockeys signum. En trygghet.

– Det händer att personer kommer fram och säger: ”sluta aldrig med det du gör”, ”det är så skönt att höra dig varje säsong och veta att du är här igen”. Det är väldigt roligt att höra, säger Berit Gibbs som vid varje hemmamatch hjälper till som matchspeaker – och har familjen med sig i båset.

– Alla fyra i familjen är lika stora AIK:are. Min man, John har hand om AIK:s utvisningsbås och mina söner är reserver som time och score keeper. De hjälper också till i utvisningsbåsen ifall det kniper.

Förberedelserna inför hemmamatcherna börjar tidigt. Berit anländer till Hovet senast två timmar innan nedsläpp. Då har hon redan gjort i ordning sina rutiner på hemmaplan.

– Jag gör ett matchprotokoll så jag har koll på vad jag ska säga. Det innefattar bland annat egna laguppställningar.

Just namn och laguppställningar är något som är av stor vikt i förberedelserna. Inget lämnas åt slumpen.  

– Jag tycker det är spelarnas rättighet att få sina namn uttalat på rätt sätt så jag lägger ner stor tid på det.

– Sedan går tiden väldigt fort inför matchen. Det händer oftast något som man behöver göra eller hjälpa till med. Därefter börjar matchen och då är min roll att vara domarens förlängda arm mot publiken.

Berit har hjälpt AIK Hockey sedan säsongen 99/00. Men det ideella arbetet i idrottsklubbar började mycket tidigare.

– Idrotten har alltid varit närvarande. Jag var själv aktiv volleybollspelare i Solna och jag har alltid jobbat med idrott i någon typ av ledarform som anställd och ideellt. Dessutom har jag även haft styrelseuppdrag och varit funktionär.  

– Det har jag nog fått hemifrån. Min pappa var stor idrottsledare inom tyngdlyftning och har alltid hållit på med idrott. Han var bland annat ordförande i Spårvägens idrottsförening.

Ishockey har varit en stor del i Berits liv. Båda sönerna har spelat vilket har gjort att hon har varit delaktig i lagens verksamhet. I Huddinge Hockey hjälpte hon till först som ungdomsledare i många år.

– Det blev mer och mer att göra. Vid matcherna gjorde jag allt egentligen med speaker och förberedelser. Sedan hamnade jag i A-laget men jag hade inte trott att det skulle ta mig hela vägen till AIK Hockey.

”Har en liten klack på Hovet som jublar varje gång”

Hon drar sig för att prata om sig själv. Att stå i rampljuset är inte något hon önskar utan gillar hellre att sitta i båset och koncentrera sig på sitt.

– Ja det stämmer. Att vara i händelsernas centrum är inte min önskan och inte heller min uppgift. 

Men det är ofrånkomligt att inte hamna i fokus. Berit har fått en status på Hovet som få kan bräcka.

– Jag har en liten klack på Hovet som jublar varje gång de lämnar över ordet till mig. Det är ganska skojigt faktiskt, säger Berit och skrattar när hon tänker på det. Jag vet dock inte var de sitter men jag hör dem varje gång.

Kärlekshistorien mellan Berit och AIK Hockey hade kunnat ta en annan tur. Det var nämligen aldrig tänkt att hon skulle vara matchspeaker. Berits man hade förvisso tipsat klubben om hennes talang och de hade nappat på erbjudandet. Berit skulle få vara eventspeaker och läsa upp reklamen under lagets hemmamatcher. Istället kastades hon in i hetluften direkt.

– Det var den 14 oktober 1999 och AIK spelade mot HV 71. Den ordinarie matchspeakern dök aldrig upp så jag fick kastas in i hetluften direkt – vilket var nervöst. Värre blev det när klockan började tjuta under matchen. 

Klockan hade nämligen inte ställts om. Tidigare på dagen hade det spelats ungdomshockey och reglerna var då att ungarna inte fick spela längre än en och en halv minut – sedan tjöt klockan som indikerade för byte. Något som den även gjorde under Elitseriematchen.

– Under just den här matchen hade vår time keeper inte den blekaste aning hur man ställde om klockan och spelarna blev skogstokiga. Till slut kom en personal från Globen och kunde hjälpa oss, berättar Berit som skrattar och tänker tillbaka på flera roliga ögonblick som har skett i speakerbåset och då inte enbart på Gnagets matcher.

Berit har jobbat med Tre Kronor över en längre period. Kronan på verket var hemma-VM 2012 och 2013 när hon fick vara matchspeaker.

– Jag jobbade tillsammans med Lotta från Djurgården och jag har för mig att vi till och med var de två första kvinnliga speakers i ett hockey-VM, berättar hon stolt.

– Det var självklart väldigt häftigt. Jag fick starta med öppningsmatchen och avsluta med bronsmatchen. Det var upplevelser utöver det vanliga.

”Hade förberett i flera dagar – och när jag väl skulle börja var det ingen som hörde mig”

Det mest emotionella ögonblicket var dock när Mattias Norström skrev på för AIK under lockoutsäsongen 04/05 för att hjälpa klubben i division 1.

– Det var speciellt. Jag hade förberett i flera dagar – och när jag väl skulle börja var det ingen som hörde mig. Det var ett sådant liv på läktaren – men det gjorde inget att jag inte hördes. För mig var det otroligt stort.

Det har även förekommit ett och annat spratt under åren med spelarna som båspersonalen kommer nära.

– Mats Christeén var väldigt ofta utvisad. Då bestämde vi oss för att göra en stol åt honom i båset där det stod hans namn på ryggstödet. Han tyckte det var jättekul men ledningen var väl inte lika glada, säger Berit och skrattar åt tilltaget.

– En annan gång var när Laraque spelade hos oss – också en spelare som ofta satt i utvisningsbåset. När vi skulle öppna upp dörren för honom efter att han suttit av sina minuter hade gummimattan fastnat i dörren och den gick inte att öppna. Då tog Laraque tag i dörren och drog upp den med en våldsam kraft. Personen som skulle öppna flög och landade på ändan en bit in i speakerbåset. 

Just minnena och kamratskapet är det som gör att Berit fortsätter att dyka upp och hjälpa laget vid varje hemmamatch.

– Det är hela kittet som gör det så roligt som det är. Man lär känna så många fina människor och även spelarna i laget. Men främst gör man det för kärleken till klubben.

– Den svenska idrottsmodellen är unik. Vi hade inte kunnat få fram så stora talanger inom alla idrotter utan det ideella ledarskapet. Sverige är unikt i detta avseende och jag hoppas det förblir så.