Louise Nordberg Tenglin avslutar karriären

20 augusti 2021 10:59
dam

AIK Hockeys trotjänare Louise Nordberg Tenglin har spelat sin sista säsong i karriären. Backen, med tolv säsonger i AIK, har valt att lägga skridskorna på hyllan.


–Mamma har berättat att vi fick hem brev om att prova på sporter, och då testade jag en hel del. Hockey, fotboll och allt var det var. Jag tror jag var sex år, det är väl då man börjar hockeyskola.

Louise Nordberg Tenglin är idag 30 år, hon har spelat hela sin seniorkarriär i AIK Hockey, tolv säsonger, och har även hunnit med 24 landslagskamper. Men säsongen 2020/2021 blev hennes sista, i år har hon bestämt sig för att lägga skridskorna på hyllan.

–Jag sa till mig själv förra året att jag skulle spela en säsong till, och jag tror att jag under säsongen omedvetet hela tiden har haft tanken att det här är sista. Som jag sa till Jared så kommer jag alltid älska hockey, jag kommer alltid älska AIK och jag kommer alltid sakna tjejerna som fan. Jag kommer alltid sakna allt det roliga, men nu har det här som man inte tycker är så roligt har börjat ta över. Då kändes det som att det kanske var dags, berättar Louise.

Hon var sex år när hon först testade på hockey, men spelade både det och fotboll tills hon var ungefär 14 år. Det blev hockeyn till slut då det var roligast och hon var bäst på det. Och i hockeyn, och i AIK, skulle hon bli kvar. Louise är gnagare i grund och botten och hävdar att det var det enda alternativet när man bor i Stockholm.

–Jag har trivts så bra och det har fungerat bra med resten av mitt liv, och alla mina närmsta vänner är ju där. Jag har känt att jag utvecklats i AIK, så jag har inte känt något behov av att flytta på mig. Det är ju hemma!

Louise är inte ensam om att ha spelat hela sin karriär i AIK. Bland de aktiva spelarna har både kaptenen Sabina Küller och Emmy Alasalmi aldrig lämnat klubben under sin seniorkarriär. Många andra i laget är också minst sagt kulturbärare som gjort fem, sex eller till och med uppåt tio säsonger i klubben. Att ha samma människor runt omkring sig beskriver Louise som otroligt betydelsefullt.

–Vi har vuxit upp tillsammans. Vi var tonåringar när vi började allihopa, och nu är vi vuxna. Det har alltid varit en stor del av vårat liv! De har varit med jämt, laget är som en andra familj så det betyder hur mycket som helst.

”Att lägga skridskorna på hyllan” är ett milt begrepp för att avsluta en ofta lång karriär som spelarna lägger en otrolig mängd tid, kraft och uppoffring på. Ett sådant beslut är sällan enkelt att ta, och allra minst för lagkamraterna att få höra. Louise säger att hon blev överraskad över sina vänners starka reaktioner när hon gav dem beskedet.

–De blev faktiskt väldigt ledsna många av dem, och jag blev väldigt rörd själv för att de reagerade så starkt som de gjorde. Samtidigt som det gör en glad såklart att man är omtyckt, så gör det ju lite mer ont att sluta när man känner att man får så mycket kärlek!

Men hur vet man att ett sådant beslut är helt rätt? Det gör man nog inte kommer Louise fram till, det är mer eller mindre rätt.

–Vissa dagar går jag och tänker att är jag helt dum i huvudet som har sagt att jag ska sluta, men man kan tyvärr inte spela hela livet och jag vill även hinna göra lite andra saker också innan det kanske är dags att skaffa familj till exempel, berättar hon och fortsätter:

–Hade man kunnat leva på det hade det kanske varit en annan grej, men nu är det inte så. Jag hoppas att de flesta tjejerna kan göra det om ett par år!

I damhockeyn är det långt ifrån självklart att kunna förlita sig på sin sportkarriär som sin enda ekonomiska inkomst. Men Svenska Spel Damhockeyligan utvecklas ständigts, och senast var det just Svenska Spel som valde att gå in i ligan för att stödja utvecklingen. Framsteg görs kontinuerligt i SDHL, men för Louise kommer förändringarna i sista sekund, men det är något hon hävdar att hon ”bara varit okej med, att det är så”.

–Jag har tänkt lite att jag får bädda för de som kommer senare. Jag har nog aldrig riktigt förväntat mig att jag ska kunna leva på min idrott, tyvärr, även om det är ett par som kan det nu i vissa klubbar, förklarar Louise och adderar sen:

–Men jag tänker nog att jag har dragit mitt strå till stacken för att framtida tjejer och kanske mina eventuella döttrar en vacker dag ska kunna leva på sin idrott.

Som hockeyspelare i en liga under konstant utveckling och tillväxt är det svårt att inte bli en förebild för andra unga tjejer, både inom och utanför hockeyn. När Louise får frågan om det här med att vara en förebild funnits med mycket i bakhuvudet så blir svaret att det isåfall har varit det på senare år.

–Jag tror det är viktigt, som det pratas mycket om i media, att tjejer har kvinnliga förebilder. När jag började spela så fanns det inga damer som spelade hockey. Så jag tycker det vore superhäftigt om de ser oss som förebilder och tänker att ’någon dag ska jag också spela i SDHL och kanske även landslaget’. Jag hoppas att jag bidrar till det!

Ja, även landslaget har Louise på sin meritlista. Hon skrattar när det kommer på tal då det ”var så längesen” men är snabb med att konstatera hur kul och lärorikt det var. Erfarenheterna bär hon med sig och hon hävdar att det betydde väldigt mycket för hennes personliga utveckling.

–Det är något annorlunda, i klubblaget vet man oftast sin roll och känner sig trygg. Här kastar man sig ut på okänd mark, vilket är häftigt. Det är klart det gav en spark i baken och fick en att bli mer fokuserad. Men det är ju en bekräftelse på att det man gör är rätt. Jättehäftigt att dra på sig en landslagströja också, det är något av det största man kan göra!

Louise var med och tog ett SM-guld, ett SM-silver och ett europa (EWCC) silver i AIK Hockey. Totalt blev det tolv säsonger, och drygt 370 grundseriematcher i den svartgula tröjan som senior.

–Shit vad fort det har gått! Säger hon när hon får frågan om vad som går igenom huvudet när hon tänker tillbaka på sin karriär.

–Jag kommer inte riktigt ihåg allting heller. Tolv år sen, då var jag vadå - 18, 19 år? Det är längesen! Jag har varit med om så sjukt mycket saker, tillsammans med laget och även själv som individ. Och det har varit jätteroligt! Sen har vi ju också haft säsonger som rent ut sagt varit värdelösa, men man lär sig ju alltid någonting på det.

–Jag tycker ändå att, även om det på slutet inte lirat resultatmässigt så har laget vuxit. Samt att jag kände att jag gjorde en av mina bättre säsonger på väldigt länge i år. Vilket också känns skönt när man lägger av att man kan sluta på topp, att inte behöver sluta på grund av en skada eller något sådant. Så på så sätt, att det är mitt beslut, känns det skönt.

Det har varit tuffa perioder, som i alla hockeyspelares karriärer. Men likväl som det finns svårare stunder så finns det vissa stunder som man bär med sig för alltid. Och inte helt otippat så är just Louise största minne med AIK Hockey SM-guldet 2013, där damerna vann över Brynäs med 2-1 hemma på Hovet.

–Jag tror inte man kan förstå den där känslan av att vinna någonting sådant om man inte själv har upplevt det, Louise tystnar för en liten stund och fortsätter sedan:

–Jag reflekterade över det när jag tittade på årets SDHL finalserie och i många segerintervjuer säger alltid spelarna ”det här laget” eller liknande, men det är verkligen så. Det låter väldigt klyschigt men det är verkligen gruppen, tränarna och ledarna runt omkring laget som gör att det känns ännu bättre - att man gör det tillsammans med bara de som kämpat lika hårt som en själv.

Hon har en karriär att vara stolt över, men hon anser att det är svårt att vara stolt över sig själv, även om hon vet att hon ska vara det.

–Jag är gått min egen väg, som sagt så är det svårt leva enbart på hockeyn, men det är någonting som jag själv tyckt varit viktigt och kul. Jag har ju jobbat heltid 100% och spelat hockey 100% sex år i sträck, det är jag stolt över, berättar hon.

Även om Louise själv har svårt att vara stolt, så finns det garanterat ett flertal som är stolt över henne. Familj och vänner för att nämna några, och det är också dem hon nämner först bland de hon vill tacka.

–Mamma och pappa har alltid varit med, de har stått på läktaren varenda match hela min karriär! Hela min familj, min sambo, alla har bidragit till att jag har haft möjligheten till att göra det här. Och sen såklart tjejerna! Alla de tjejer som jag spelat med under de här åren, alla har bidragit till någonting, så dem kommer jag sakna otroligt mycket. Det kommer kännas väldigt jobbigt att inte sitta i omklädningsrummet och snacka om allt och alla, förklarar Louise och fortsätter:

–Några som sällan får mycket uppmärksamhet är materialarna... Inom andra sporter förstår man nog inte riktigt hur mycket materialare betyder, men de ger så mycket trygghet, humor och stöttning till oss spelare. Jag skulle säga att Benny och Rickard speciellt, som varit med senaste åren, dem har betytt sjukt mycket för mig.

Sakna hockeyvärlden har Louise gjort det tydligt att hon kommer att göra, men än är det för tidigt att engagera sig i den på annat vis. Men dock inte omöjligt att hon gör framöver.

–Möjligtvis längre fram när jag känner att jag fått lite distans till det och känner att jag hunnit göra lite sådant som inte är kopplat till hockey. Men det är absolut något jag ser att jag kan göra i framtiden, medger hon.

Först och främst ska Louise lägga sitt fokus på det hon annars inte hinner, och förhoppningsvis checka av lite andra saker på listan som inte prioriterats tidigare.

–Jag försöker komma på vad jag vill göra just nu om jag ska vara helt ärlig! Jag vill ju resa, det har jag inte riktigt kunna gjort när jag spelat hockey. Så det är mer den typen av saker som jag skulle vilja uppelva, som jag inte hunnit med när jag har haft hockeyn att fokusera på. Umgås med familj mer, försöka ge dem mer fokus än vad dem fått innan!

Medan Louise ska vänja sig att vara ifrån hockeyn, ska hennes lagkamrater börja förbereda sig en säsong utan henne. Och oavsett om nya spelare ersätter när gamla lämnar, så lämnar Louise ett tomrum bakom sig som kommer bli svårt att fylla.

Huvudtränaren Jared Cipparone har tränat Louise i treårstid, men har på den korta stunden insett vilket AIK-ikon Louise har varit, och förblir.

–Louise har under en lång tid varit en väldigt stor del av AIK. Med över 300 matcher spelade och vunna medaljer blir det tydligt vilken stor bidragande kraft hon har varit i damlaget. Och hennes påverkan även utanför isen är lika stor, Louise är en väldigt mogen, smart och hårt jobbande person som fungerat jättebra med såväl spelare som ledare och tränare. För mig har det varit ett nöje att få lära känna och coacha Louise under de åren som jag har varit här, berättar Jared och fortsätter:

–Det är självklart aldrig roligt när en spelare väljer att sluta spela hockey, men Louise har lämnat ett avtryck i den här klubben som kommer att finnas kvar under en väldigt lång tid. Jag önskar Louise all lycka i fortsättningen och hoppas att vi får se henne nere på Ritorp snart igen!

AIK Hockeys organisation vill tacka dig Louise för all tid, engagemang och slit du har lagt ner för klubben. För att du med stolthet alltid krigat för AIK-märket på bröstet och varit en fantastisk lagkamrat till många spelare under dina säsonger i klubben. Vi vill också gratulera dig till en lång och fin karriär som både gett medaljer, landslagserfarenheter och framförallt många minnen, samt önska dig all lycka i framtiden!

Bilder: Karl-Erik Tenglin & Eddie Gahlin.