AIK minns Pelle Lindbergh

Pelle Lindbergh föddes i Stockholm den 24 maj 1959 och började tio år senare att spela ishockey för Hammarby IF:s ungdomslag och han var tidigt fast besluten att bli en av de bästa ishockeymålvakterna. Pelle blev riktigt influerad av National Hockey League (NHL) när han under våren 1975 såg bilder av Philadelphia Flyers målvakt Bernie Parent från finalen i Stanley cup mot Buffalo Sabres. Från den stunden blev Bernie Parent hans idol och han kopierade även Parents karakteristiska ansiktsmask.

1975 vann Stockholm TV-pucken och Pelle utsågs till turneringens bäste målvakt. 1976 och 1977 spelade Pelle JEM med det svenska juniorlandslaget och det blev guld i tyska Bremerhaven 1977, och han utsågs även till bäste målvakt i båda turneringarna. Säsongen 1976-77 var han tredjemålvakt i Hammarby IF och den riktiga debuten i den grönvita tröjan kom som 18-åring under den efterföljande säsongen. 1978 och 1979 var han det självklara valet i JVM och 1979 blev han utsedd till turneringens bäste målvakt. Samma år gjorde Pelle även sin första VM-turnering med Tre Kronor när Sverige tog brons i Moskva.

För att utvecklas och nå sitt mål var han tvungen att lämna moderklubben. Flytten gick bara till ett annat omklädningsrum i Johanneshovs isstadions katakomber, och den 16 mars 1979 meddelade Pelle att han gjort sitt nya klubbval. AIK fick Pelle Lindberghs namnteckning på ett kontrakt och den unge målvakten blev genast publikfavorit för AIK-supportrarna. Under sommaren 1979 hade Philadelphia Flyers bestämt sig för att välja den svenske målvakten i den kommande NHL-draften, efter att ha studerat honom under lång tid, och den 7 augusti valdes han som nummer 35 i den andra rundan.Tävlingsdebuten för AIK skedde den 27 september 1979 då man hemma på ”Hovet” tog emot Brynäs IF (2–3) inför 8 602 åskådare i premiären av Elitserien 1979-80. Pelle Lindbergh bar tröja nummer 1 och AIK dominerade de två första perioderna mot gästrikarna och hade en 2–0-ledning efter 40 minuters spel, men med 58 sekunder kvar av den tredje perioden gjorde debutanten Anders Dahlin 3–2 till bortalaget. Den första segern i AIK-tröjan noterade Pelle i den andra omgången då AIK den 30 september 1979 vann med 7–2 mot Djurgårdens IF inför 9 572 åskådare, och Pelle beskrevs i media som både ”derbyspöke” och ”kung på Hovet”. Trots Pelles storspel under stora delar av säsongen nådde AIK inte SM-slutspelet. Den 36:e och sista omgången för säsongen spelades den 20 mars 1980 på Johanneshovs isstadion mellan ärkerivalerna Djurgårdens IF och AIK, som båda hade chansen att ta den fjärde och sista slutspelsplatsen, inför en kokande publik.

Matchen var så oerhört populär att 1 988 personer även satt inne på Söderstadion och såg hockeyderbyt på en storbildsskärm och det var fyra minusgrader i Stockholm då nedsläpp gjordes. Marginalerna och domaren var inte på AIK:s sida denna marskväll. Med två minuter kvar av den första perioden blev Pelle Lindbergh utvisad, trots att det syntes tydligt på bilderna att det var forwarden Mats Ulander som drog ner Dag Bredberg. Vid denna tidpunkt i svensk hockey fick målvakterna själva sitta av straffet, så in kom en helt ouppvärmd Gunnar Leidborg som fick kapitulera på sitt andra skott. Det dröjde ända tills mitten av den tredje perioden innan AIK kvitterade genom Bengt Lundholm. I anfallet efter kvitteringen gjorde AIK genom Peter Gradin 2–1 trodde många i publiken, men Reino Sundberg i Djurgårdens mål hann möjligen dra ut pucken ur mål innan domaren hann se vad som hände. Eller så var pucken aldrig över mållinjen. Ord stod mot ord efter slutsignalen och någon hundraprocentigt säker sanning kommer vi troligen aldrig få. Resultatet 1–1 stod sig och både AIK och Djurgårdens IF missade SM-slutspelet. Pelle svarade för en jättematch och höll AIK:s slutspelschans levande fram till slutsignalen, men lämnade isen bedrövad och det blev hans allra sista match i AIK-tröjan.

OS i Lake Placid 1980 hade spelats en dryg månad innan Elitserien färdigspelades och Sverige tog bronsmedaljen när Pelle vaktade målet i fem matcher. Pelle åkte efter den svenska säsongen över till USA och hamnade i Philadelphia Flyers farmarlag Maine Mariners som spelade i American Hockey League (AHL). Han tillbringade hela säsongen 1980-81 i Maine och vann AHL-slutspelet Calder cup och utsågs även till ligans bäste målvakt. Säsongen 1981-82 spelade Pelle både i Maine Mariners och i Philadelphia Flyers där han fick debutera och spelade sammanlagt åtta matcher. Säsongen 1982-83 fick Pelle chansen på riktigt och stod i hälften av Flyers matcher. Han utsågs både till årets rookie i Flyers och till årets rookie-målvakt i hela NHL. Säsongen efter blev inte lika bra och Pelle fick då även stå några matcher för AHL-laget Springfield Indians.

Säsongen 1984-85 blev Pelles absolut bästa i NHL. Publiken i Philadelphia Spectrum var lyrisk över hans spel och han briljerade i Stanley cup-slutspelet där han tog laget till final mot Edmonton Oilers. Wayne Gretzky, Grant Fuhr, Jari Kurri & Co blev dock för svåra och Oilers vann med 4–1 i matcher. Efter säsongen fick Pelle två stora utmärkelser. Han tilldelades dels Vézina Trophy, som ges till NHL:s bäste målvakt. Trofén delades ut av hans gamla idol Bernie Parent som 1974 och 1975 själv vann Vézina Trophy. Pelle blev även invald i NHL:s All Star-lag som bara den andre svensken genom tiderna. Den förste var Börje Salming 1977.Säsongen 1985-86 inledde han lika bra som han hade avslutat några månader tidigare. Den 6 november 1985 stod Pelle i mål när Flyers vann med 6–2 mot Chicago Blackhawks, ingen visste då att det var sista gången # 31 vaktade Flyers mål. Lördagen den 9 november beslöt coachen Mike Keenan att Pelle skulle få vila och Bob Froese stod i mål istället. Efter matchen fick Pelle ett telefonsamtal och beslöt sig för att åka till Coliseum där flera av lagkamraterna var närvarande, då nästa match spelades först fem dagar senare. Pelle älskade farter och hade en röd Porsche 930 Turbo. I Stockholm hade han även en snabb motorbåt som han brukade köra under somrarna. Under den sena natten beslöt sig Pelle för att åka hem och han erbjöd sig att skjutsa hem två personer. Strax efter klockan halv sex på morgonen den 10 november 1985 kraschade hans bil in i en meterhög cementmur utanför en skola i Somerdale, New Jersey. Ambulanspersonal var på plats cirka 15 minuter efter den oerhörda kraschen och Pelle förklarades hjärndöd på John F Kennedy-sjukhuset i Stratford, New Jersey och avled dagen efter då beslutet att stänga av respiratorn togs. Familjen tog beslutet att donera flera organ och Mike Keenan summerade det på ett fint sätt när han kommenterade donationen med orden "Pelles final – and greatest – save".

Den 14 november 1985 var det en känslosam hyllning till Pelle Lindbergh innan Philadelphia Flyers hemmamatch mot Edmonton Oilers. Pelle var på bild på matchbiljetten, vilket var bestämt redan innan olyckan, och biljetterna revs som brukligt inte isär på mitten, utan markerades istället med ett svart streck på baksidan. Inför den 17:e omgången av Elitserien den 14 november 1985 hölls en tyst minut inför de fem matcherna som spelades, AIK befann sig i Gavlerinken för ett möte med Brynäs IF (2–6). Hemma i Sverige hölls jordfästningen inför en fullsatt Sofia kyrka den 20 november 1985 och Pelle ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Jag fick tyvärr aldrig se Pelle Lindbergh live i AIK-tröjan, men minns ännu med glädje och fascination när jag våren 1981 träffade honom på varuhuset Pub och fick hans autograf.

Text: Stefan Mellerborg.