Kjell Häglund: "Den Stora Läxan"

15 mars 2019 08:00

Visst var Weigels matchstraff ett dåligt skämt. Visst borde Oskarshamns 2–1-mål ha granskats för målgårdsinterference på Jönsson. Visst borde Hutchings ha fått matchstraff för spearingen mot From. Visst, visst, visst …


Men att ha sådana take-aways från en match är kontraproduktivt. Skiten ska glömmas, fort.

Vad som däremot måste kommas ihåg, och nötas in i skallarna, är Den Stora Läxan. Nämligen det faktum att Oskarshamn tilläts provocera sönder AIK. IKO provocerade bort Weigel från matchen, de rentav provocerade domarna att åka Följa John i deras tankespår, och sedan kunde de sitta i ensam majestät på isen i sista perioden och smaska i sig hela matchen som en gräddtårta. Och det var AIK som serverade den – som blev provocerade, lurade och till sist även skrämda att servera den.

Hur fasen kunde man bli så totalt tagna på sängen av att Weigel försvann från båset i drygt 20 minuter? Så till den grad att man slutade fullfölja tacklingar, slutade checka och överbelasta som vanligt i egen zon, sänkte tempot i stället för att höja det, och återvände till kardinalsynden från senare år – att i egen zon bara alibimarkera och hålla klubban längst ut i skaftet och dutta?

Det ska, så här i säsongens sena avgörande, inte vara möjligt för detta slitna, formsvaga, småväxta, fysiskt underlägsna Oskarshamn att äga AIK, och vända matchen, i en slutperiod. Detta är Den Stora Läxan. Man måste inte ha svar på hur onsdagens haveri kunde ske, man måste bara ha svar på tal. AIK måste rannsaka sig själva och spela upp Läxan som ett rabblande rinnande vatten i kväll. I skridskor, kroppar och klubbor.

När hockeyfröken står vid svarta tavlan i kväll klockan 19 och frågar, ”nå, vem vill berätta för klassen vad ni lärt er?” – då ska varenda spelare kasta sig in i situationerna för att svara högst.

Åsikterna i krönikan är skribentens egna och inte nödvändigtvis AIK Hockeys.