Säsongen 2015/2016

6 januari 2013 22:35
AIK-Historia

Efter föregående års turbulens fick AIK denna säsong en mycket kompetent ledning, från styrelsen till ledarna runt laget, vilket skapade arbetsro och kontinuitet. Anders Gozzi återkom som sportchef och in kom också den gamle succétränaren Roger Melin. Tillsammans lyckades Gozzi och Melin få ihop en spelartrupp som drog åt samma håll vilket nästan räckte till SHL. Det blev serieseger, vinst i den allsvenska finalen mot Tingsryd och med lite flyt med domslut och studsande puckar hade även Karlskrona i den avgörande play-off serien kunnat besegras.


**Nystart nära räcka till SHL

Efter de föregående årens turbulens fick AIK denna säsong en kompetent ledning, med nye vd:n Anders Olsson i spetsen, som skapade arbetsro, kontinuitet och förtroende, inte minst hos sponsorer och andra som satsade pengar i klubben. Torbjörn Törnqvist är kanske den som framför allt ska tackas för att AIK kunde undvika konkurs. Anders Gozzi återkom som sportchef och bland det första han gjorde var att engagera den gamle succétränaren Roger Melin. De fick ihop en till stora delar ny och yngre spelartrupp. Laget bedömdes allmänt ha möjligheter att i alla fall komma på seriens övre halva.

AIK och Tingsryd, som liksom AIK hade spelat kval till Allsvenskan våren 2015, tog tidigt greppet om de två förstaplatserna i serien. Ett tag tycktes Tingsryd, som bl.a. besegrade AIK i klubbarnas två första inbördes möten, segla iväg till serieseger men genom en bra avslutning, med bl.a. två straffsegrar mot Tingsryd, kunde AIK till slut med marginal ta hem seriesegern.

AIK och Tingsryd möttes i en hockeyallsvensk final, bäst av fem matcher, där segraren skulle få möta sistalaget i SHL. Förloraren fick en andra chans genom att möta vinnaren av en slutspelsserie mellan trean och åttan i Allsvenskan. Vinnaren i det mötet skulle sedan möta näst sista laget i SHL. De flesta ansåg att SHL:s näst sista lag, Modo, var åtminstone en klass bättre än det särklassiga jumbolaget Karlskrona. Den minst svåra vägen till SHL borde alltså vara att vinna finalen mot Tingsryd.

Lagen vann två matcher var och den femte och avgörande finalmatchen på Hovet blev en rysare. Ledningen växlade, AIK hade 1–0 och 3–2 men efter 60 minuter stod det 3–3. Robin Kovacs blev matchhjälten när han dundrade in segermålet efter 1,28 i första förlängningsperioden. Därmed var AIK klart för direktkval till SHL, mot Karlskrona.

Första matchen var kanske den som avgjorde hela matchserien. Det var en jämn match där AIK vände 0–1 till 2–1 men där Karlskrona kunde utjämna till 2–2. AIK var sedan några millimeter från att avgöra då Michael Lindqvists skott tog i stolpen. I den första förlängningsperioden hade AIK fler möjligheter att avgöra, allra mest Christian Sandberg på straff sedan Robin Kovacs helt fri med målvakten Johan Holmqvist hade hakats, och en stund senare Jesper Bratt som från offensiv blålinje fick åka helt fri fram mot målvakten men missade. Även om Karlskrona hade mycket av spelet och vann skotten (62–46) hade AIK väl så många målchanser men det var KHK som efter 110 minuter och 55 sekunders spel, bara någon minut före midnatt, kunde avgöra den första finalmatchen. Förutom att AIK förlorade matchen förlorade man också två viktiga spelare. Robin Kovacs fick matchstraff och stängdes av ytterligare tre matcher. Borta från fortsatt spel blev också storspelande målvakten Gustaf Lindvall, som blev skadad efter en pååkning av en KHK-spelare. Lindvall kunde sedan inte återkomma utan fick resten av finalserien ersättas av Robin Rahm. Rahm var bra men Lindvall kunde mycket väl ha varit skillnaden mellan vinst och förlust i hela finalserien.

I den andra matchen var AIK det klart bättre laget och hade länge en 2–0-ledning. Efter KHK:s reducering med knappt åtta minuter kvar blev dock slutfasen nervös. AIK kunde ändå hålla undan och vann välförtjänt med 2–1 och utjämnade till 1–1 i matchserien.

AIK var långa stunder det bättre laget, dominerade stort, även i den tredje matchen, nu i ABB Arena, vann skotten med 40–21, hade 1–0 genom Michael Lindqvist efter halva matchen då ett omdiskuterat domslut kan ha tagit segern från AIK. Malte Strömwall slog in en retur, pucken gled i mål under målvakten Holmqvist men domaren ansåg att han hade blåst innan pucken var över linjen och AIK-frustrationen över beslutet var förstås stor. Inte blev det bättre av att Karlskrona en kort stund senare vände matchen med två mål på två minuter och till slut kunde vinna med 3–2. Roger Melin sade efter matchen:

– Jag har egentligen inget att säga om domarnivån i övrigt. De har skött sig bra. Men vi har inte fått marginalerna med oss.

Efter tre mycket bra AIK-insatser, där laget varit det klart bättre i två av matcherna, tycktes energin ta slut. AIK var aldrig nära att vinna någon av de två avslutande matcherna, 0–2 på Hovet och så 1–4 i Karlskrona. Sett över alla fem matcherna var Karlskrona snäppet bättre än AIK men med ”normal utdelning” och ett godkänt 2–0-mål när den tredje matchen i Karlskrona stod och vägde hade AIK mycket väl kunnat ha 2–1, eller t.o.m. 3–0, efter tre matcher. Men Karlskrona hade marginalerna på sin sida och trots att laget var 18 poäng efter näst sista laget i SHL samtidigt som AIK var det bästa laget i Allsvenskan så blev det Karlskrona som skulle spela SHL säsongen 2016/17.

Detta är utdrag ur boken ”AIK Hockey 100 år” som kommer ut hösten 2020. Boken skrivs av Anders Johrén och Hans Bolling och berättar hela AIK Hockeys historia, från den första matchen i januari 1921 till och med säsongen 2019/20.