Säsongen 2010/2011

11 januari 2013 21:06
AIK-Historia

AIK visade ”experterna”


Nästan samtliga s.k. experter dömde ut AIK inför återkomsten till Elitserien. Men AIK överraskade, tog sig till slutspel i sista omgången och där utmanövrerades Elitserieettan HV71 med 4–0 i matcher. Trots uttåg mot Färjestad i SM-semifinalen presterade AIK långt över förväntan. Säsongen 2010/11 måste räknas som en av AIK:s mest framgångsrika genom alla tider.

Inför AIK:s första elitseriesäsong sedan 2001/02 sågade de flesta av de s.k. experterna AIK:s möjligheter. Tuffast var Aftonbladet där Mats Wennerholm skrev att AIK hade ”en chans på 50 att nå slutspel” och ”AIK har elitseriens sämsta trupp på papperet och är jumbotippade av nästan alla”. Han sammanfattade AIK:s möjligheter med ”A som i Absolut sist, I som i Ingenting att hämta och K som i Katastrof. AIK är totalt utdömda inför seriestarten”. Hans kollega Tomas Ros menade att ”AIK kommer att vara sämre än Väsby” (som tog tre poäng i Elitserien 1987). Expressens Magnus Nyström var en av få som trodde på AIK: ”AIK är bättre än de flesta tror”, skrev han ett par veckor före seriestarten och hyllade AIK:s och sportchefen Anders Gozzis satsning på unga spelare.

AIK hade behållit alla de tunga ”pjäserna” från fjolårssäsongen och förstärkt med bl.a. Daniel Rudslätt, Patric Blomdahl, Oscar Steén, kanadensaren Josh MacNevin samt målvakten Viktor Fasth, den, som det skulle visa sig, bästa värvningen av dem alla. Under hösten anslöt sedan ytterligare en kanadensare, Kent McDonell och under säsongen kom också slovakerna Rastislav Pavlikovsky och Richard Zednik. Tränaren Roger Melin hade förstås fortsatt förtroende och han assisterades nu av Gunnar Persson. De båda hade tidigare varit ett framgångsrikt tränarpar i Brynäs.

Premiärmatchen blev som Aftonbladets experter hade förutspått. 1–5 hemma mot Linköping i en match där AIK stressades till misstag som ett långt ifrån perfekt spelande Linköping enkelt kunde utnyttja. Till nästa match mot Frölunda petades målvakten Christopher Heino-Lindberg och in kom Viktor Fasth. Han motade samtliga 42 skott, många av dem hårda och välplacerade projektiler, och AIK vann med 1–0 efter förlängning. Efter det var det inget snack om vem som var förstemålvakt. Kanske hade Aftonbladets profetior blivit sanningar om inte Fasth tagit plats i målet. För med Viktor Fasth kom en trygghet i försvarsspelet som räddade många poäng i den mycket jämna Elitserien 2010/11.

Hösten höjdpunkter var två 5–2–segrar mot Djurgården men AIK placerade sig hela seriesäsongen i Elitseriens nedre regioner antingen på en kvalserieplats eller på en plats i dess närhet.

Med en omgång kvar, AIK spelade hemma mot Modo, kunde AIK vid seger gå till slutspel – och vid förlust hamna i kvalserien. Ännu med åtta minuter kvar av sista perioden stod det 2–2 och med resultaten i de andra matcherna i åtanke var det givet att seger eller oavgjort vid 60 minuter skulle innebära slutspel medan en förlust skulle innebära kvalspel. Richard Gynge gjorde avgörande 3–2-målet och AIK gick till slutspel som åttonde och sista lag. HV71, som vann Elitserien, valde att få möta AIK i SM-kvartsfinalen.

SM-slutspel

Mats Wennerholm i Aftonbladet, som alltså hade ”toksågat” AIK innan seriestarten, konstaterade nu att ”för AIK är säsongen redan över, för HV71 har det roliga just börjat” och att ”det här vinner HV med 4–0 i matcher”. Han menade också att ”jag minns många galna tips genom åren och om AIK skräller mot HV blir det här ett av de galnaste. Men jag är inte ett dugg orolig.”

Magnus Nyström i Expressen, som hade förutspått AIK:s framgångar i serien, menade nu att ”HV kan får stora problem” och att ”första matchen avgör hur detta utvecklar sig”.

I första kvartsfinalen på bortaplan i Jönköping blev HV71 förnedrat av ett AIK som aldrig backade hemåt, som vågade fullfölja sin matchplan och som fick HV helt ur rytmen. AIK vann matchen med 4–2 efter att ha gjort fyra snabba mål i andra perioden och först i slutskedet kunde HV reducera till 2–4. Expressens Nyström konstaterade att ”AIK vann för att det var det bästa laget” och inte för att HV spelade dåligt, underskattade AIK eller någon annan krystad förklaring som andra s.k. hockeyexperter förde fram. En av alla AIK-hjältar, målvakten Viktor Fasth, menade att ”än har vi inte vunnit något”. AIK behövde vinna tre matcher till mot Elitserieettan för att gå vidare till semifinal.

Det blev tre övertygande vinster till. 3–0 på Hovet efter en hundraprocentig försvarsinsats, 3–1 borta efter en fenomenal insats av Viktor Fasth i målet, och så 4–1 i den fjärde matchen vilket skickade smålänningarna på sommarlov. ”Ett mirakel på is”, skrev Johan Esk i Dagens Nyheter och fortsatte: ”Nykomlingarna AIK, det nederlagstippade AIK, ungdomarnas AIK, det hemvävda AIK. Detta AIK har slagit ut det rika mästarlaget, superklubben från Småland, med 4–0 i matcher och större skräll har svensk hockey aldrig sett.”

Nyström i Expressen, den ende journalist som med gott samvete kunde kalla sig hockeyexpert, sade till Dick Tärnström att ”det var för att ni spelade som ni gjorde i första matchen, den offensiva taktiken ni hade chockade HV och satte tonen för hela serien”.

– Ja, så var det nog, konstaterade Tärnström. HV hämtade sig aldrig riktigt efter första matchen. De hade inte räknat med att vi skulle spela som vi gjorde.

I semifinalen väntade Färjestad. Det blev fyra jämna matcher som alla ”levde” in i slutsekunderna. Ändå var det Färjestad som stod som segrare i alla fyra matcher: 2–1 i Karlstad, 4–2 på Hovet sedan värmlänningarna gjort två mål under matchens sista fyra minuter, 4–2 i Karlstad där fjärde målet kom efter 19.53 i slutperioden, och så 2–1 i ett fullsatt Globen. Fyra raka förluster, om än i jämna matcher, gick dock inte att snacka bort. Till det kan läggas att Färjestad vann samtliga fem matcher mot AIK i serien med sammanlagt 17–3. Ändå hyllades AIK stort av Globenpubliken.

Noterbart är att AIK, trots förluster, gjorde första målet i samtliga fyra semifinalmatcher. Så var det även senast AIK och Färjestad möttes i en SM-semifinal, 1988. Då var det bäst av tre matcher, Färjestad vann i två raka matcher men i båda matcherna tog AIK ledningen med både 1–0 och 2–0. Så i de sex senaste SM-semifinalerna mellan AIK och Färjestad hade AIK tagit ledningen med 1–0 och ändå hade Färjestad stått som segrare i samtliga matcher.

Även om det var kollektivet i AIK som framför allt stod bakom framgången bör några spelare lyftas fram. Viktor Fasth, som under säsongen förvandlades från en skadebenägen allsvensk målvakt (som han varit i Växjö) till landslagsmålvakt. Han belönades efter säsongen med Guldpucken, Expressens och Svenska Ishockeyförbundets utmärkelse till säsongens bästa spelare i Sverige. Dessutom gjorde han sina insatser som debutant i Elitserien.

Dick Tärnström, lagkaptenen, visade fortsatt NHL-klass.

Nyförvärvet från Modo Oscar Steén, som vann AIK:s interna poängliga i Elitserien. Christian Sandberg, som vann AIK:s interna poängliga i slutspelet. Daniel Bång, som tog steget från lovande allsvensk spelare till etablerad elitseriestjärna. Richard Gynge, som var allsvensk skyttekung den föregående säsongen och som nu fortsatte att göra mål, om än inte i samma omfattning som i Allsvenskan. Kanadensarna Josh MacNevin (trots långvarig skada) och Kent McDonell, som båda tillhörde lagets bästa. För att bara nämna några. Men kanske Anders Gozzi sammanfattade framgångarna allra bäst när han i Dagens Nyheter konstaterade: ”Vi har levt, sovit och käkat med de här killarna i flera år. Vi visste exakt hur de fungerade i gruppen. Det är något man inte ska underskatta.”

Så var det säkert och allra bäst på att få ihop en grupp var tränaren Roger Melin. Många menade att han varken var den bästa tränaren eller den bästa coachen men att ingen var bättre än han på att få ihop en grupp till en högpresterande lagmaskin.

Detta är utdrag ur boken ”AIK Hockey 100 år” som kommer ut hösten 2020. Boken skrivs av Anders Johrén och Hans Bolling och berättar hela AIK Hockeys historia, från den första matchen i januari 1921 till och med säsongen 2019/20.