Inför Tärnströmmatchen: En svartgul legend (DEL 2)

7 februari 2013 14:53

aikhockey.se fick ett samtal med backlegendaren Dick Tärnström inför hans hyllningsmatch den 12 februari då AIK möter HV71 på hovet. Ett samtal som handlar om en lång, framgångsrik karriär och synen på framtiden.


DEL 2 av 3: Den 18 januari kom det tråkiga beskedet att en av AIK Ishockeys allra största spelare var tvungen att sluta med hockey. Urgnagaren från Sundbyberg Dick Tärnströms karriär var över. Få spelare i AIK:s historia har på ett så framgångsrikt sätt representerat de svartgula färgerna nationellt som internationellt.

I andra delen får ni höra om Dicks relation till radarpartnern Mario Lemieux, en rökande ryss, finnarnas intåg i AIK och beslutet att återvända hem.

Efter två framgångsrika JVM blev du draftad av New York Islanders, hur var det?
– Det var häftigt. Jag var rätt ung och gick ganska sent i draften. Men man tänkte inte så mycket mer på det. Jag hade chansen att åka över tidigt, men på den tiden kunde man ju skriva envägskontrakt, så jag väntade på ett sånt. Tillsut fick jag det.

Det blev nio raka säsonger med AIK innan du drog över till NHL, hur minns du de?
– Det var som alla säsonger i AIK, man har slits mellan kvalserie och slutspel. Men det var kul hela vägen.

AIK:s jättesatsning – tjeckerna ansluter

Säsongen 96/97 gjorde AIK Ishockey en av sina största satsningar någonsin. Man tog in VM:s bästa kedja med tjeckerna Otakar Vejvoda, Martin Prochazka och Pavel Patera.
– Det var ett kul år. Vi hade ett bra lag och förmodligen den bästa kedjan i Europa. Tyvärr räckte det inte hela vägen och vi fick respass i semifinalen mot Luleå.

Sett till kvaliteten på spelarna, är det den bästa AIK-trupp du spelat i?
– Nej, det tror jag ändå inte. Jag rankar de två senaste semifinal-säsongerna som bättre. Givetvis var tjeckerna bra hockeyspelare, men gruppen de två senaste säsongera har varit otroligt starka.

– Laget var bra och det kändes självspelande. Timo (Lahtinen, dåvarande huvudtränare) gjorde ett bra jobb, men året efter blev det sämre. Vi hade klippkort på finlandsfärjan under försäsongen och var mer där än hemma. Timo tyckte att det var där den bästa hockeyn spelades. Det var speciellt. Sen var vi helt värdelösa när serien kom igång och Timo fick lite senare lämna klubben.

Säsongen 99/00 fick du göra debut i Tre Kronor, hur var det?
– Det var stort. Det var nervöst med alla äldre killar som hade massor av rutin. På den tiden spelade ju alla ganska länge i landslaget.


"Sen körde de ner klubben i skiten.

De tog bort hjärtat i AIK."


Åren innan Dick lämnade AIK för NHL kom en av klubbens allra mörkaste perioder. Ett gäng finska investorer med Hjallis Harkimo i spetsen gick in i klubben.
– Jag stack samma år, men led oerhört med grabbarna. Det var kaosigt ett tag. Allt blev ju speglat mot Finland. Det började ju med Timos två år, sen blev det bara fler och fler finnar i laget. Det var som två läger i gruppen, ett svenskt och ett finskt.

– Vi hade ett samarbete med Jokerit, och det var lite som att vi var en farmarklubb. Det var inte alls lika kul att komma till träningen under den perioden.

– Säsongen när jag stack fick ju varken Myran (Stefan Gustavson) eller Frazze (Rikard Franzén) vara kvar. Alla starka ur-AIK:are blev ett hot som finnarna gjorde sig av med. Sen körde de ner klubben i skiten. De tog bort hjärtat i AIK. Förstå om det skulle hänt under de här åren; att man tog bort Sampa, Bång, Blomdahl med tvång och ersatte med finnar.


"Jag fick hjälpa Lindgren med sin knackiga engelska,

trots att han hade massor år där över, haha."


2001 var det dags för det första stora äventyret i karriären. New York Islanders lockade över den spelskickliga backen till USA.
– Det var bra. Både Kenny Jönssom och Mats Lindgren var där och det kändes tryggt. Jag fick hjälpa Lindgren med sin knackiga engelska, trots att han hade massor av år där över, haha.

– Första året bodde jag med en ryss som rökte som sjutton och drack rödvin på hotellrummet. Han gick in på toan eller stod i fönstret för att dölja det för lagledningen, men det stank ju i hela rummet. Jag var ny och vågade inte säga.

Året efter blir du tradad, var det ett bakslag?
– Nej, inte direkt. Jag hade mina aningar att något kunde hända. Det var Jönsson och Aucoin som lirade alla powerplay och jag var kanske lite överflödig.

– Vi väntade barn och var hemma i Stockholm över sommaren. Några dagar innan vi skulle över igen fick vi ett samtal om att vårt hus som vi hyrde hade brunnit ner. I samma veva blev jag bortbytt till Pittsburgh.

Hur var det att komma till Pittsburgh?
– Det var väl ganska okej ändå. Johan Hedberg och Hasse Jonsson var där och tog emot, så det blev bra.

I Pittsburgh skulle Dick få sitt stora genombrott i NHL.
– Jag fick spela mycket och fick ett stort förtroende från ledarna. Redan från start fick jag spela alla powerplay. Vi var ett ganska ungt lag förutom Lemieux och Kovalev.

– Jag fick en bra start och gjorde ett mål och två assist i första matchen, sen rullade det bara på. Jag bröt foten under säsongen så det blev bara 62 matcher.


"Han berättade hur vi skulle spela för att göra mål

och sen blev det så. Det var sjukt."


När du var i Pittsburgh lirade du med en av tidernas bästa hockeyspelare. Hur var det att ha Mario Lemieux med sig på isen? – Det var kul. Det är den bästa jag lirat med. Han hade otrolig koll på grejerna. En väldigt smart hockeyspelare.

– Han var ganska tystlåten och sa inte så mycket. När vi hade genomgångar kunde han berätta hur vi skulle spela för att göra mål och sen blev det så. Det var sjukt. Han visste exakt hur de andra skulle spela och hur man skulle lösa det. Det stämde alltid. Han såg spelet på ett sätt som få andra gör. En väldigt bra kille.

Du gjorde en hel del poäng. – För personlig del var det väldigt roligt. Jag fick spela väldigt mycket och vann den interna poängligan det första året. Det var första gången i Pittsburghs historia som en back vann den tror jag. Som lag gick det sämre, det blev tidig semester båda säsongerna.

På svensk mark igen, men inte i AIK

Efter några säsonger i USA blev det lockout i NHL. Dick återvände till Sverige för att hålla sig i form. Men det blev inte AIK i division 1 utan elitserielaget Södertälje.
– Jag och Hävan hade sagt att vi skulle spela tillsammans. Djurgården hörde av sig först, men det var ju otänkbart. AIK var i ettan och både jag och Hävan trodde att serien där borta skulle komma igång ganska snabbt. Därför letade vi bara en tillfällig lösning på så hög nivå som möjligt. Då blev det Södertälje.

Hur var det att spela i Sverige i en annan dräkt än AIK:s? – Det var konstigt så klart. Det är många som frågat mig varför jag inte spelade i AIK då. Men jag ville spela för att vara redo för NHL. Det hade nog varit skillnad om jag vetat att det skulle bli för hela säsongen.

Men lockouten förblev säsongen ut. När NHL startade igen året efter hade det hänt mycket i lagen. Pittsburgh hade bland annat värvat en powerplayback till; Sergej Gonchar.
– Det är mycket politik där borta. Gonchar var dyrare än vad jag var och tog platsen som powerplayback. Så jag bad om en trade. Edmonton behövde en spelartyp med mina kvaliteter, så det var inget att tveka på.

– Det blev en bra tid sportsligt. Vi trodde vi skulle åka ut tidigt mot Detroit som hade krossat allt motstånd i serien så familjen stack hem tidigt. Men det flöt på otroligt bra för oss och det blev Stanley Cup-final som gick till en sjunde avgörande mot Carolina. Tyvärr blev det ingen ring.

Det blev en kort semester för Dick som kom hem till familjen i Sverige i slutet på juni. Och intresserade klubbar började ringa omgående för att få backens signatur.
– Det hade varit en jobbig säsong på flera sätt så vi sa att vi skulle strunta i NHL och ta det lugnt. I Lugano fick vi ett bra alternativ där vi fick vara tillsammans i en trygg miljö. Men redan efter ett år längtade vi tillbaka.

Det skulle bli en säsong till i världens bästa liga. Familjen hade bestämt sig för att det var sista året på andra sidan Atlanten.
– Vi hade sagt att när barnen ska börja skolan skulle vi flytta hem till Sverige. Det blev en ganska jobbig säsong. Jag fick två hjärnskakningar och blev tradad till Columbus.

AIK enda alternativet för återvändaren

Redan efter jul samma säsong togs de första samtalen med moderklubben i Stockholm. Och det var en Dicks gamla backpartner som ryckte i trådarna.
– Jag och Frazze snackade ihop oss. Sen fortsatte jag samtalen med Gozzi.

Var det självklart att det skulle bli AIK?
– När vi åkte hem valde man ju inte klubb för pengarna, då hade jag ju lika gärna kunnat stanna kvar där borta. Ska vi hem, ska vi hem till Stockholm. Och Djurgården har aldrig varit ett alternativ.

– Jag hade ganska många erbjudanden. Det var många som låg på och jag bad faktiskt agenten att inte ringa. Jag var rädd att jag skulle bli för sugen på att sticka iväg till NHL igen.

– När vi började prata var det inte direkt någon större satsning på gång. Men ju mer vi snackade desto mer kände sig klubben redo att börja satsa. Sen kom Melin (Roger) och Heino (Christopher Heino-Lindberg). Och vi var hyfsade redan första säsongen.

Du var aldrig sugen på att gå till något lag som hade chansen att vinna SM-guld?
– Nej men då ska det ju betyda något också. Då skulle jag till exempel åkt till Färjestad och lirat där. Det hade det inte varit värt, jag hade aldrig kunnat känna mig som en del av det.

– Nej, där har nog färgerna satt sina spår efter alla år. Jag har aldrig haft en tanke att spela någon annanstans.

I morgon kommer sista delen. Då får du höra Tärnström berätta om steget tillbaka till elitserien, det tappade guldet, funderingarna på att sluta och om en eventuell fortsättningen i AIK:s organisation*.*

Den 12 februari hyllas och avtackas Dick för sina säsonger i AIK. Missa inte tillfället att tacka en sann AIK-legendar för lång och trogen tjänst.