Efter succéslutspelet 2011 lyckades AIK behålla alla spelare klubben ville behålla. Det gällde framför allt målvakten Viktor Fasth som uppvaktades av utländska klubbar.
Inför säsongen var det återigen Expressens Magnus Nyström som trodde på AIK. ”AIK går till SM-final i vår”, var hans tips efter ett långt samtal med Viktor Fasth där denne lovade att ”AIK ska bli bättre den här säsongen”. Aftonbladets Mats Wennerholm tippade AIK som nia denna gång men lade till att ”å andra sidan är jag inte främmande för att AIK kan komma sist den här gången heller”.
AIK inledde med två segrar, bland annat besegrades Färjestad borta, efter straffar. Färjestad som var föregående säsongs mardrömsmotståndare, de vann samtliga nio matcher mot AIK. Men denna säsong vann AIK tre av fem matcher mot värmlänningarna.
Den 4 oktober spelades säsongens märkligaste match, AIK mot HV71. AIK hade spelat storartat mot ett HV71 som ville ha revansch för slutspelsmatcherna ett halvår tidigare. Efter nästan åtta minuters spel i tredje perioden ledde AIK med 7–2! ”Vi spelade vår bästa hockey för säsongen”, sade tränaren Roger Melin. Men på mindre än fem minuter, från 7.50 till 12.45 gick HV71 från 2–7 till 7–7, och smålänningarna tog sedan extrapoängen genom att avgöra i straffläggningen. ”Jag har aldrig varit med om något liknande”, konstaterade Melin.
AIK kunde till slut ta en sjundeplats i serien, fem poäng på rätt sida slutspelsstrecket. Tre spelare stack ut lite extra. Robert Rosén, som tidigare inte hade haft någon större succé i Modo, vann hela Elitseriens poängliga med 21 mål och 39 målpass under sitt första, och som det skulle visa sig, enda år i AIK. Richard Gynge vann hela Elitseriens skytteliga med sina 28 mål. Och Viktor Fasth ansågs allmänt, även om han hade dragits med en del skador, som Elitseriens bästa målvakt.
Seriesegrande Luleå valde AIK i kvartsfinalen
Precis som föregående säsong så valde Elitseriens segrare, då HV71, nu Luleå, att möta AIK i SM-kvartsfinalen. Nyström i Expressen menade, innan någon match hade spelats, att valet av AIK ”var ett dyrbart misstag som han (Luleås tränare Jonas Rönnqvist) kommer ångra i resten av sitt liv”. Detta medan Aftonbladet var inne på att ”den här serien kan sluta 4–0 till Luleå” och, för att ytterligare förstärka sina, som det skulle visa sig, felaktiga tips pekade tidningen på att ”inget lag som placerat sig som nummer sju i elitserien har överlevt första omgången av slutspelet”.
Trots en jämn första match uppe i Luleå förlorade AIK med 3–6 där vissa AIK:are menade att bortalaget fick lite väl många utvisningar och tränaren Roger Melin ville ha ett annat domarpar till nästkommande match. Så blev det också och AIK studsade tillbaka och vann med 4–2 inför fullsatta läktare på Hovet.
Ett fysiskt AIK chockade Luleå i den tredje matchen med tre mål på mindre än tre minuter i den andra perioden och AIK kunde vinna med 3–2 trots att Viktor Fasth i målet närmast bjöd på båda Luleå-målen. Efter övertygande 4–1 i den fjärde matchen, inför ett kokande Hovet, räknade t.o.m. Aftonbladets krönikörer att AIK skulle fixa detta, vinna ytterligare en match, och gå vidare till semifinal. Det blev också en fjärde seger i rad efter säkra 3–0 på bortaplan i den femte matchen. ”Det var dumt att välja Gnaget”, hördes både från AIK-klacken och många av tidningarnas krönikörer.
Semifinal AIK-Skellefteå
AIK sågs nu inför semifinalerna mot Skellefteå som lite av en favorit. ”Finns inget av de kvarvarande lagen som imponerat som AIK och finns inget av lagen som har den potential som AIK har”, skrev Tomas Ros i en helomvändning i Aftonbladet.
AIK startade semifinalserien med att vinna med 4–1 på bortaplan. En historisk seger, första semifinalvinsten för AIK sedan 1984. Matchen stod länge och vägde, det stod 1–1 med sju minuter kvar när Daniel Bång kunde slå in 2–1 i numerärt överläge.
I andra matchen, på Hovet, gjorde AIK snabbt 2–0 men tappade till 2–3 som vändes till 4–3 i mitten av den tredje perioden. Det stod 4–4 efter 60 minuter och där väntade nytt rekord i förlängningsspel för AIK. Period 4 slutade mållös. Period 5 slutade mållös. I period 6 märktes att spelarna hade varit igång i närmare två effektiva timmar. I mitten av perioden orsakade Dick Tärnström en mycket onödig femminutersutvisning där västerbottningarnas Jimmie Ericsson kunder avgöra, efter 10.49 i sjätte perioden. Klockan var då 14 minuter före midnatt. Det var den tredje längsta slutspelsmatchen i svensk hockeyhistoria.
Skellefteå vann också sina två närmaste hemmamatcher komfortabelt, 5–1 och 8–2, medan AIK kämpade sig till vinster i två täta hemmamatcher, 5–3 och 2–1. Skillnaden, i alla fall mellan 2–8 i Skellefteå och 2–1 på Hovet, stavades Viktor Fasth som gick från ”släpphänt” till ”absolut världsklass”. Diskussionerna före den avgörande semifinalmatchen, i Skellefteå, handlade mycket om ”vilken Viktor Fasth” som skulle stå i den sista matchen, den ”släpphänte” eller den ”omutlige”.
Det blev Skellefteå som i en mycket jämn match till slut kunde vinna med 5–3, detta efter tre gjorda mål i numerärt överläge. ”Just nu känns det bara bittert”, sade Robert Rosén efter matchen. ”Vi har dragit på oss för många utvisningar och släppt in för många mål då.”
AIK-tränaren Roger Melin menade att ”det känns vemodigt och riktigt tungt. Vi har nått två semi i rad och i år tyckte jag vi var redo för att ta ett steg till. Vi hade dem på gaffeln när vi tog dem till sex perioder på Hovet. Men så gör vi två skrala matcher här i Skellefteå.” Melin konstaterade vidare att ”många har varit med och fått det här laget att växa. Jag är väldigt stolt över det ansvar killarna velat ta för att nå hit”.
Trots förlusten i den avgörande semifinalmatchen var AIK:s säsong succéartad. Etablering i Elitserien, slutspelsplatsen säkrad flera omgångar innan serieslutet, ånyo kvartsfinalseger mot elitserievinnaren och så tvingade AIK favoriten Skellefteå till sju matcher. Hade AIK vunnit den andra långa förlängningsmatchen, AIK hade mängder av målchanser att avgöra, hade det kanske varit AIK som spelat final. AIK hade seriens bästa målvakt, seriens poängkung och seriens målkung. Säsongen måste rankas som en av klubbens allra mest framgångsrika i modern tid, snäppet efter guldåren 1982 och 1984.
Till detta kan läggas att värsta konkurrenten Djurgården åkte ur Elitserien vilket innebar att AIK hösten 2012, för första gången sedan 1976/77, var ensamt Stockholmslag i Elitserien.
Detta är utdrag ur boken ”AIK Hockey 100 år” som kommer ut hösten 2020. Boken skrivs av Anders Johrén och Hans Bolling och berättar hela AIK Hockeys historia, från den första matchen i januari 1921 till och med säsongen 2019/20.
