Förlust på straffar

2 september 2011 21:09

Inför några hundra åskådare på Hovet förlorade AIK mot allsvenska Almtuna. Slutresultatet skrevs till 4-3 efter straffar. Gnaget saknade tio ordinarie spelare och många juniorer fick chansen att visa upp sig. Och gjorde det bra. Målskyttar för AIK var Patric Blomdahl, Victor Ahlström och Tobias Viklund.


Att gå in på Hovet en fredagskväll när sommaren bjuder sitt sista varma dygn. Att se en träningsmatch mot ett allsvenskt mittengäng samtidigt som fotbollslandslaget spelar årets viktigaste match. Det känns på något sätt som en inverterad skolkning ? man går emot konventionen, men med ett gott svartgult samvete.

Ikväll påminde klientelet på läktaren om det som återfinns på en seriematch för Pojkar 14 i S:t Erikscupen. En jämnare könsfördelning än vanligt ? ett välkommet inslag ? och en hel del föräldrar på plats för att se sina söner göra debut i AIK-dressen. AIK saknade nämligen hela tio ordinarie spelare och därför fick många juniorer chansen att visa upp sig för Melin och närmast sörjande. Bland dem fanns Anette Söderberg och Ingemar Forsberg, mamma respektive morfar till Michael Söderberg från AIK:s J20-lag:
? Jag var djurgårdare innan barnbarnet började spela i AIK men nu har jag blivit omvänd. berättade Ingemar strax innan nedsläpp.

Tyvärr kunde inte AIK välkomna Ingemar som supporter med särskilt bra ishockey. Almtuna fann förmodligen inspiration i att möta fjolårets semifinalist och började matchen mer rappt än AIK. När Blomdahl tidigt i matchen utvisades hade dock Markus Svensson i AIK-kassen inga större problem att mota de skott som kom emot honom. Puckarna från Almtuna gick allt som oftast mitt i magen på Svensson. Svårt att avgöra om det berodde på dåliga skott eller att vi värvat en ny placeringssäker burväktare.

Efter en fortsatt period av mindre bra ishockey fick Almtuna en avvaktande utvisning. Nyligen nämnde Blomdahl fick, med sex utespelare på isen, tag i pucken mitt i slottet och kunde utan större svårigheter dra in 1-0 till AIK.

Den här matchen hade en lång startsträcka. Man fick vänta till minut 15 i den andra perioden då Robert Rosén, Patrik Nemeth och Victor Ahlström tillsammans bjöd på matchens höjdpunkt. Rosén droppade bakåt till Nemeth som hittade Ahlström ett par skär framför mål och avslutade med en snygg lyftning. Pucken smet precis förbi den gigantiske Linus Fernström, 196 centimeter lång, i Almtunas mål. Dessförinnan hade Almtuna kvitterat efter att den i övrigt så stabile Markus Svensson hade släppt en retur rakt ut till Hermansson i Almtuna. Samme Hermansson gjorde också 2-2 i spel 5 mot 3 kort innan pausen mellan andra och tredje.

I tredje fick vi se en helt annan match och äntligen visade AIK att man hör hemma i en högre serie än gästerna. Bättre fart, intensitet och mindre omständligt spel gav AIK på nytt ledningen efter sju minuter. Tobias Viklund, som tidigare visat att han har ett bra skott, hittade Fernströms högra kryss med en mäktig kanon i powerplay. Det såg länge ut som att AIK skulle vinna men Almtuna bet sig kvar, rycktes med i AIK:s nyvunna energi och kvitterade på nytt. Almtunas lagkapten Stefan Gråhns såg till att matchen gick till straffar och okej då ? vi dammar väl av klyschan ?släkten är värst? om Gråhns som har ett förflutet i AIK. I straffläggningen drog Almtuna det längsta strået i en match som jag sammantaget tror att de flesta AIK:are, inklusive Michael Söderbergs morfar Ingemar var föga imponerade över.

Text: Michael Strix